Fattig

Nu har jag förlorat tre dagars betalt pga en sketen förkylning. Och feber. Jag är i vanliga fall inte en febermänniska ens. Bara för att vi fick lite påsklov så att jag skulle kunna jobba och dryga ut min extremt tunna kassa. Det är så sjukt jä--a typiskt! Man blir så trött, Gud HAR humor, bah.
På måndag börjar vecka två på lung/geriatrik-blocket. Det är deppigt på lungavdelningen - alla har typ KOL eller lungcancer. Förra veckan gick vi runt med handledaren till olika patienter som hade lite olika lungljud. Börjar kunna skilja på rassel och ronki men om de är hypersonora eller inte har jag ingen aning om, jag är bara lycklig att jag hör nåt överhuvutaget. Sen är det gnidningsljud, som det sägs ska låta som när man går i kramsnö... En av patienterna hade väldigt tydliga (enligt handledaren) bilaterala basala ronki. "Va?"-tänkte jag. "Jag hörde bara på ena sidan!"- och slängde en sur blick på mitt Kamed-stetoskop. "Faan, jag skulle ha köpt ett Littman istället! De andra verkade ju ha hört på båda sidor och de har ju Littman." När jag sen träffade på en av ST-läkarna som hade ett likadant stetoskop som mig kring halsen lugnade jag ner mig lite. Jag kan nog avvakta ett tag med att skaffa ett Littman. Vilket är bra med tanke på min ekonomi :)
Imorgon ska jag i alla fall gå och jobba, feber eller inte. Jag är sanslöst uttråkad och min hjärna behöver stimulans. Och det är faktiskt kul att köra lite PCR ibland.

Påsk

Så var det påsk. Jag avskyr påsken, det är långtråkigt och pyntet är sanslöst fult. Tänkte iofs att jag skulle krypa upp i soffan med lite godis och titta på Passion of the Christ på TV. Tji fick jag, ingen kanal visar den. Hur kan ingen kanal visa Passion of the Christ under påskhelgen? Handlar inte den om det vi "firar" under påsken??? Måste säga att det är ovanligt lite TV med påsktema denna helgen. Jag menar, har inte SVT hört att antalet kristna ökar igen?

Jaha ja

Så var det då dags, dags att börja hänga på sjukhuset. Fullständig panik, magknip och sömnsvårigheter blev min vardag dagarna innan. "Jag kan ju ingenting!"- tänkte jag och ångrade bittert att jag inte pluggade mer till den där farmakologitentan och hur kommer det sig att jag inte för allt i världen kan komma ihåg magsäckens blodförsörjning?!
Äsch sa några kursare, vi har ju proppen först så du behöver inte oroa dig än heller. Just ja, proppen ja. Vad i hela fridens namn är det kan man ju undra. Propedeutik heter det egentligen. Då ska vi hysteriskt lära oss att ta anamnes och status, lära oss journalsystemet och det viktigaste av allt - DIKTERINGEN.
Att diktera ja, det är riktigt doktorsgöra det! Men allvarligt, varför? Jag menar, nuförtiden när vi studenter är hyfsat duktiga på att använda datorer så går det ju förmodligen fortare för mig att skriva själv i journalen än att diktera det till en sekreterare. Och hur kul är det att sitta och höra sig själv säga -"Allmäntillstånd gott och opåverkat punkt. Inga inkompensationstecken punkt. Puls 67 komma saturation 98 procent på luft punkt."? Kan inte komma på när jag sist kände mig så löjlig.
Nåja, jag lärde mig det precis som alla andra men tänkte bittert att det där undviker jag så länge jag kan när jag kommer ut på de riktiga placeringarna på sjukhuset! (Har lyckats slippa i fyra veckor hittills, och tonårsrebellen i mig jublar!)
Fyra veckor ja, det har jag klarat av nu. Paniken är borta och jag har jättekul! De är inte så himla läskiga, de där patienterna. Och inte doktorerna heller för den delen. Jag har dragit en lättnadens suck för vad skulle jag ha gjort om jag hade avskytt det?