Tätt i näsan

Jag har en god vän som säger tätt i näsan istället för täppt i näsan, väldigt roligt tycker jag. Mindre roligt är att jag för tillfället är det. Den här hösten har varit skit när det gäller sjukdomar, jag har knappt varit frisk nåt känns det som och nu börjar jag tycka synd om mig själv. Det kan ha och göra med att jag har min placering på patologen den här veckan och tråkigare får man faktiskt leta efter. Hur kul är det att sitta brevid och titta på när läkaren skär ut små bitar ur större bitar kropp? Sen kan jag bara konstatera att mitt avog mot mikroskopering de tidiga terminerna inte var något tillfälligt. Och hur kan de (=kursledning och ansvariga för patologiveckan) tro att vi faktiskt vet vad vi ska se i mikroskopet och därmed lär oss rätt saker när vi bara får göra det på egen hand, utan någon som faktisk vet vad man ska se i närheten? Det är dock inte bara bortkastad tid för obduktionsgenomgångarna är bra, man lär sig massor även om det faktisk fortfarande är svårt att bortse från att det ligger en avliden där mitt i alltihop. Imorgon ska jag vara där 07.15 för att vara med om hela alltet, det ska bli intressant.

Det kom blötsnö i Uppsala idag och därmed är slasket här. Varför kan det inte bara snöa och ligga kvar istället, det skulle vara så mycket trevligare.

Min nya lägenhet är toppen för övrigt, det gör liksom inget att kallvattnet är på varmt och tvärtom allt som oftast och att toan spolar hel när jag trycket på halv och sånt. Det är nytt nytt nytt. Inga kryp. Inga fula tapeter. Och jag bor 4 trappor upp, inse vilken lyx det är efter 6 år på bottenvåningen. Med hiss :)
Jovars, det är inte dumt inte.

Förkortningar

Okej, nu ska vi se. Jag kräktes inte på den stackars grisen. Men det var lite jobbigt, särskilt när J i min grupp började klappa den lille (grisbäbisar var det) på huvudet och göra såna där ljud som man använder med sina husdjur ni vet. Då började jag nästan gråta. Jag lärde mig i alla fall att sy. Det har jag i och för sig glömt bort redan eftersom jag inte fått sy på nån operation än.

Efter fyra veckor mage-tarm (2 v kirurgi, 1 v medicin, 1 v mottagning) måste jag säga att jag fått veta mer än vad jag egentligen ville. Ni skulle bara vet hur mycket problem man kan ha i och omkring anus, jag hade ingen aning jag. Det var en annorlunda känsla att stå med handen långt ner i en annan människas mage kan jag lova, och inte en otrevlig en faktiskt. Jag har insett att när man ska lära sig om kirurgiska metoder så handlar det om att lära sig förkortningar och egennamn. Jag lever i en värld av förkortningar och jag blandar ihop alla PTA, PCI, EVAR och CABG.

Jag tror kirurgi kan vara för mig. Effektivare ronder (passar mig som är så otålig), lite lagom patientkontakt (återigen - otålig), jobba med händerna (inte otålig) och så låter det ju så fantastiskt coolt att säga att man är kirurg liksom. Fast kanske inte kolorektal kirurg då förstås(kolorektal = tjocktarm och ändtarm), det låter lite fjantigt. Inte för att de jag träffat är fjantiga på nåt sätt, min placering där var superkul och mycket intressant och jag har nu bättre förståelse varför man väljer det. Det låter bara inte lika häftigt som thoraxkirurg.


Om en vecka flyttar jag. Mamma har kommit de senaste helgerna och styrt upp saker och ting för jag går i regress och ligger i fosterställning och gråter. Jag tycker det är så sjukt jobbigt att packa och rensa. Det ser ut som f--n här hemma med lådor och prylar överallt och jag bara önskar att jag var Harry Potter och kunde knäppa med fingrarna och så var allt över (om nu Harry kan det, annars vill jag vara någon som kan göra det...).

Sjuk sjukare sjukast

Har fastnat i höstens förkylningsvakum och kommer varken framåt eller bakåt, uppåt eller nedåt. För övrigt undrar jag hur mycket snor näsan är kapabel att producera egentligen, själv är jag uppe i minst tre hinkar nu känns det som.
Var borta från skolan tre dagar förra veckan och jag har sanslös ångest för jag missade massor om dödförklarande av patienter, vätskebalans och syra-bas-rubbningar. Hur i helskotta ska detta gå, jag kan ingenting och det är så sjukt mycket att lära sig och jag börjar bli senil och hjälp det är ju jag som ska hjälpa andra, aaarrrggghhh!!!
På torsdag ska vi ha grislab. Jag tror det innebär att vi ska operera på en stackars sovande gris och det enda jag kan tänka på förutom att det är synd om grisen är att jag hoppas att jag inte kommer att kräkas.

Ursäkta mig, men hallå?!

Jag vet inte om jag känner mig bekväm med att blir påprackad sånt här utan att jag ens vet om det. Och hur gör man om man tillhör en annan religion, det är ju inte så att man kan välja bort att använda dessa...
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article3062336.ab

Tack och lov...

...att OS är över. Efter ett tag blev jag så förslappad att jag knappt ens orkade zappa mellan ettan och 24:an. Återigen ett tecken på att jag inte ska gå sysslolös någon längre period eftersom jag förvandlas till en komatös zombie när jag inte har några som helst krav på mig.

Terminen startade med buller och bång i måndags kl 08.00 (ingen akademisk kvart stog det klart och tydligt på kurswebben!). För mig innebär första dagen på terminen att jag, som en av tio som gått en snutt på läkarprogrammet, får spendera fyra timmar med en grupp alldeles nya studenter. Det brukar vara rätt så kul och lite omtumlande för de är vanligtvis ganska så uppstissade efter fuskupprop, riktigt upprop och massor med information som de ska försöka hålla i huvudet. Jag försöker lugna lite, svara på frågor, se till lite praktiska saker som passerkort och se till att de börjar lära känna varandra i gruppen som de ska vara i resten av terminen. 400 kr i timmen får jag för besväret vilket inte sitter illa för en fattig student. Jag träffar dem en andra gång efter två veckor för att snacka lite kurslitteratur och studieteknik.

För egen del är det klinisk hjärtfysiologi som gäller den här veckan. Det är ganska roligt men jag tror inte att jag blir någon hejare på att tolka EKG i första taget. Denna plus två veckor till är det teori som gäller, sen är det ut på sjukan. Jag börjar med mage-tarm kirurgi, hej och hå. Vi ska även ha kandidatmottagning så jag föreslår att ni inte får ont i magen i närheten av Uppsala den närmaste tiden...

OS

Det är fascinerande hur jag transformeras till en total sportfåne när det är OS. Teven är på konstant och jag dras in i dramatiken på brottningsmattan, fängslas av taktiken i cykelklungan, har hjärtklappning och vågar knappt titta när svenska dubbelparet kämpar i sista set i tennissemifinalen. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan, gläds med vinnarna och gråter med förlorarna. Helt plötsligt är sporten livsviktig och jag följer med spänning sporter som jag knappt visste fanns.

Om mig

2. Attityd: Ifrågasättande
4. Du kommer från? Solna
5. Du bor i? Uppsala
6. Ekonomi? va?
7. Stjärntecken? oxe
8. Mac eller PC? PC
9. Internet Explorer, Mozilla, Netscape eller annat? Explorer
10. Din bästa egenskap? lojal och nyfiken
11. Din sämsta egenskap? hm, mitt temprament
12. Husdjur? Dammråttor
13. Familj? mor och bror
14. Kroppsdel du har mest nytta av? hjärnan
15. Kroppsdel du tycker bäst om? hjärnan är bra den
16. Djur du liknar? öh, pingvin?
17. Tror du på något? ja jag tror på många saker
18. Bästa bok du läst? Andras blod av Simone de Beauvoir
19. Bästa låten i världen? Comfortably numb med Pink Floyd
20. Senast lästa bok? Opus Dei av John L. Allen
21. Vad ville du bli när du var liten? arkeolog
22. Blev du det? nej, insåg när jag blev äldre att alla faraoner som jag ville hitta och gräva upp redan hade blivit hittade och uppgrävda
23. Brinner för? Rättvisa
24. Har du nån nojja? do I ever! jobbar man på mikrobiologen så gör man...
25. Politiskt insatt? inte jättemycket men lite koll vill man ju ha
26. Värdesätter du ärlighet? finns det någon som inte gör det?
27. Vad gör du nästa år? om allt går bra så läser jag termin 7 och 8 på läkarprogrammet
28. Vilket museum var du på senast? Moderna muséet
29. Om du fick välja ett äventyr vilket skulle du välja då? om det inte krävdes att man var sjukt vältränad och om det inte var så farligt så skulle jag hemskt gärna bestiga Mount Everest
30. Bästa platsen på jorden? borta bra men hemma bäst låter trist men är nog sant
31. Barnprogram du avskyr? vilse i pannkakan var ett riktigt stolpskott
32. Din värsta ovana? kvällsmackor
33. Du ångrar att du inte? det ligger nog inte i min natur att tänka så
34. Drömjobb? tja, läkare kanske =)
35. Om du fick 10 miljoner? skulle jag köpa en lägenhet och betala av CSN-skulderna
36. Det här skulle du inte göra ens om du fick en miljon: döda någon
37. Bok du önskar att du hade skrivit? Harry Potter-böckerna kanske, då hade man haft en solid ekonomi nu
38. Levande begravd eller levande kremerad? hellre levande kremerad tror jag
39. Har du begått något brott? hm, har kanske laddat ner en och annan låt
40. Vad har du för humor? två älgar satt i en bastu. den ena älgen säger till den andra: -vad varmt det är. då svarar den andra: - ja
41. Vad läser du varje dag? en snutt i någon av böckerna jag läser just nu
42. Vad betyder mobiltelefonen för dig? klocka, alarm och kontakt
43. Vad har du i din handväska? massor med onödiga prylar
44. Bästa sällskapsspelet? TP och När och fjärran
45. Drömresan skulle vara: Nya Zealand och Australien, eller roadtrip i USA, eller Afrika igen, eller Japan...
46. Har rest till: Nästan hela västeuropa, Kina, Malawi, USA, Indien, Thailand, Vietnam, Malaysia, Singapore, Mexiko, Tunisien
47. Semestertips? ta med handsprit till Indien...
48. Semestermardröm? blodtransfusion i ett land som inte har så bra blodtester
49. Vad skulle du INTE göra på din semester? smuggla knark
50. Ser på TV: grey´s anatomy, dokumentärer, nyheter, filmer
51. Har du prestationsångest? På jobbet ja, i skolan nej
52. Vad anser du om kungahuset? gillar dem faktiskt, representerar Sverige bra
53. Har du ett motto du lever efter? nej inte direkt
54. Favoritcitat: "Inte nog med att det inte finns någon Gud. Försök få tag i en rörmockare under ett veckoslut." Woody Allen
55. Öppna en bok du har i närheten, slå upp sidan tolv och citera den fjärde meningen: "Up two flights of stairs, in the door, the top front room." ur A star called Henry av Roddy Doyle
56. Favoritfika på café? Varm choklad med grädde
57. Vad finns på väggarna i rummet du sitter i? ingenting faktiskt
58. Har du något synfel? närsynt och astigmatisk, fast bara lite
59. David Bowie eller Beatles? is there life om mars?
60. Världens fulaste ord? oj, det är nog ganska många. men jag gillar inte fitta, brukare, kladdröv t ex
61. När du svär; vilket ord använder du då? skit och fan
62. Världens vackraste ord? hm, det var svårt. jag gillar liv - det är ett vackert ord

Jobblördag

Idag har jag jobbat. Det är ganska mysigt på jobbet på helgen, speciellt om det som idag spöregnar ute. Fem positiva MRSA och en positiv ESBL i screening-PCRerna (säger man så?). Datorn hängde sig i första ESBL-körningen så jag kunde inte få ut resultaten och fick köra om alltihop. Joråsatt...
En vecka kvar att jobba, sen är jag fri att göra vad jag vill i tre veckor innan skolan börjar (= kolla på OS på teve eftersom jag har tagit en titt på min ekonomi och insett att det är det enda jag har råd med...).

I torsdags kväll var det grillning hos J. Dagen var superfin till en början men framåt 16-tiden börjar det hällregna, kul i jul. Sen hade jag beredskap och eftersom jag hade planer för kvällen fanns det såklart en donator så jag var tvungen att stanna kvar till kvart i åtta. Tapperheten segrade hos J och det grillades under taket på hennes uteplats och de hade sparat lite till mig som jag kunde värma i mikron när jag kom. Det var gott gott gott. Kubb blev det efter maten i det blöta gräset och M och jag vann, hepp hepp.

För övrigt kan jag berätta att tanten skall flytta, jojomensan. Halleluja - bort från Gottsunda änteligen!!!
Och sprillans ny är lägenheten oxå, kan det bli bättre (jo, det är klart, lägre hyra hade kanske gjort det hela lite bättre men man kan ju inte få allt här i världen).
En etta på 37 kvm bakom Ekonomicum är det, så nära stan och allt.

Livet är inte så dumt inte.

Livets ord

EUROPAKONFERENSEN 2008
Ge Gud utrymme i ditt liv
Under tisdagskvällen på Europakonferensen predikade pastor Phil Pringle från Australien. Han är pastor för en av landets största församlingar och en riktig mångsysslare. Förutom att han predikar, undervisar och etablerar församlingar skriver han låtar, böcker och målar tavlor. Under kvällen predikade han ett mycket uppmuntrande budskap om att ge Gud utrymme i våra liv.

Jo, där var jag igår kväll. Halleluja. Eller nåt.

Jag har en kursare som är med i livets ord. Nån gång för ett tag sen sa jag att det skulle vara kul att följa med nån gång och igår blev det alltså av.

Det var jättekul att träffa P som är mycket trevlig och sympatisk. Jag ställde frågor och jag fick vettiga svar och det hela kändes faktiskt helt okej (var ärligt talat en anings orolig innan). Det är inte varje dag man sitter i en kyrka med ett flertal tusen andra som alla sjunger lovprisning för full hals. Det är en hel del "Prisa Gud!" och sånt. Det är man inte van vid om man är bara har varit i svenska kyrkan förut...

Alla står upp och sjunger och håller upp händerna, men vad sjutton ska jag göra med mina -har ju ingen psalmbok att hålla i precis. Sen i slutet på varje sång talar alla i tungor, hej och hå. Jag fick verkligen skärpa mig så att jag inte stirrade på folk för mycket.

Gästpredikanten från australien gjorde sån där handpåläggning och skrek "Känn Guds kraft!" och personen han tog på föll ihop sådär som de gör på TV.

Det fanns dock saker som jag faktiskt blev riktigt irriterad på. En pastor som berättade om deras missionsarbete i bl a Afganistan berättade om en man där som blivit frälst och minsann hade helat folk med bön i Jesu namn. En kvinna hade fått hjärtstopp och ingenting hjälpte förrän någon bad för kvinnan i Jesu namn och då började hjärtat slå minsann. Sånt där avskyr jag. Jag fattar inte att folk tror på det! Om folk i deras församling kunde hela och väcka upp döda i Guds och Jesu namn skulle ju för f--n ingen där vara sjuk eller dö, eller?!

Det var en annorlunda upplevelse minst sagt men inte alls otrevlig. P sa efteråt att hon tyckte att jag skulle följa med nån gång på ett vanligt möte (som de kallar sina gudstjänster för av nån anledning) när ingen gästpredikant får folk att falla omkull på scenen för det tillhör tydligen inte vanligheterna. Det kan väl hända att jag gör men kort sagt, livets ord är inte my cup of tea...

En vecka kvar på jobbet efter den här, jag längtar! Det har varit sanslöst trist denna sommar måste jag säga. Serologen suger helt enkelt. Sen är jag ledig i tre veckor innan skolan börjar. Jag har sjuk beslutsångest över vad jag ska göra då. Har en massa idéer men typ noll pengar så det blir nog inte ett jota i slutändan. Skulle gärna gärna ta en sista minuten nånstans (igen) själv så jag slipper reta mig på någon annan och får göra precis som jag vill.

Roliga saker...

Nejdå, det är inte alls stiltje i mitt liv inte.
Det är bara HIV-test efter HIV-test efter HIV-test, och jag är less.
Kan inte somna om kvällarna (beroende på frånvaro av intellektuell stimulans?) vilket betyder sömnbrist vilket betyder att jag är vimsig vimsig vimsig.
Positiv HIV-Riba idag, och det är banne mig inte roligt med nyupptäckta fall där man inte haft någon misstanke innan.

Nåväl, utmattning leder i alla fall till att jag blir oerhört lättroad och därmed blir dessa juveler ännu roligare...

Veckans roliga ord: guckelhänglås = feg, överdrivet försiktig människa

Hmm...

Min kära kollega Ylva klagar på att det är dålig uppdatering här och jag kan inte annat än att hålla med. Men jag har nada inspiration att skriva. Det händer inte så mycket, eller det kanske det gör, men jag har svårt att få det på pränt. Mallorca var bra. Lugnt och skönt. Varmt i solen men kallt i vattnet. Jag låg mest i skuggan och sov/löste korsord/läste. Verkligen semester med andra ord.

Ett dop i domkyrkan har jag hunnit med också, lilla Kajsa. Det var väldigt fint. Dop är alltid roligt att gå på. Hoppfullt på nåt sätt.

Jag tänker mycket på mina gudbarn och undrar hur de har det. Har inte träffat dem på evigheter och jag har sjukt dåligt samvete för det. Det är mycket som prioriteras bort när man inte är på topp och så måste det vara men det är inte alltid samvetet är med på det.

Började jobba förra veckan. Det var ganska skönt att dra på sig "pyjamasen" igen (ja, sjukhusstassen ser ut som en pyjamas - skittrist). Jag tycker fortfarande att mitt jobb är roligt, det är inte för att jag inte trivdes med själva labbandet som gjorde att jag började plugga igen. Denna sommar är det back to basics för mig, jag är tillbaka på serologen där allt en gång började. Det kommer att bli bra, även om jag inte är dödsförtjust i maskinerna (Bepparna kan driva en till vansinne för att de är så dumma) och kanske egentligen tycker att PCR är lite roligare och lite mer utmanande.

Annars har jag precis läst ut sista Harry Potter för femtielfte gången (ja, jag är en fjant) och försöker mig nu på lite tyngre saker, man måste utmana sig själv lite med jämna mellanrum. (Fast jag ligger på plus för jag läste Buddenbrooks av Thomas Mann när vi var ute och reste i vintras och den var något seg...).

Stickar på en halsduk gör jag också, vintern är ju här närsomhelst =D.

Stockholm i mitt hjärta

Jag längtar alltid hem till Stockholm på sommaren. Det är den mest fantastiska staden i världen (eller tja, av de jag har besökt och därmed kan jämföra med) när väder och människor börjar tina upp på vårkanten. Det är så fantastiskt vackert och stockholmare är sjukt trevliga i varmt väder! Tidigare i veckan åkte KS, AR och jag ner på dagsutflykt för att hälsa på vår kurskamrat KE som mönstrade på ostindiefararen Götheborg i måndags. Innan vi fick en VIP-visning av skeppet strosade vi runt på stan drickandes milkshake (McD - jordgubb är den bästa!). Vi var på kulturhuset och på Moderna Muséet och hade en härlig dag!
Sommarlovet har sannerligen börjat strålande med ovanstående utflykt, middag på bryggan i tisdags med trevliga kurskamrater och andra sådana där småsaker som gör en pigg och glad.

Jag har lyckats skjuta upp jobbstarten en vecka så att jag kan åka på en veckas sol och bad med BMA-maffian. Mallorca är det som gäller och det ska bli sjukt skönt att få komma iväg lite. Insåg att det är exakt 15 år sen jag var där sist, då för att fira att studenten var avklarad. Nu blir det förhoppningsvis lite lugnare och denna gång kanske man faktiskt kan orka med att se sig om lite på ön =D.
Ett par dagar i Umeå blir det innan Mallis. Ska umgås med G som jag träffar alldeles för sällan. Det blir nog en riktig batteriladdare - känner mig alltid så välkommen när jag kommer dit, får nog skratta mycket och blir förmodligen bortskämd med jättegod hemlagad mat. Det är precis vad jag behöver.

Sommarlov

Klarade tentan - halleluja!!!
Konstigt nog kändes det lite tomt först, lite "jaha, vad ska jag göra nu då?".
Som om jag inte har annat att göra än att plugga till omtentor liksom. Efter ett tag gick det upp för mig att jag kan läsa vad jag vill hela sommaren, utan att ha dåligt samvete för att jag inte läser det jag borde. Hur makalöst fantastiskt är inte det?!

Examinationsseminariet var värdelöst. Fast det kan ju knappast bli annat när ena halvan av det man examineras på var från föregående termin och poängen hade ju redan trillat in... Sen blir det knappast en diskussion och lite friare form när den ena examinatorn är juristprofessor. Juridik måste bara vara det torraste man kan läsa (nejdå, jag har inga som helst fördomar)!

Jag har upptäckt lite nya människor i kursen den här terminen, det kan man fortfarande göra efter 2,5 år när man är 70+ personer i en klass. Sånt är roligt. Jag har framför allt blivit grymt imponerad av D som jag nog (tyvärr) mer eller mindre omedvetet avfärdat som lite för ung, lite för snygg och lite tråkig. Han har visat sig vara full av humor, värme och en hel del klokhet. En riktig pärla som jag ser fram emot att lära känna bättre.
Under ledarskaps-/medarbetarskapsveckan fick jag bekräftat att jag har åsikter om precis allt. Jag kan engagera mig i de mest triviala och meningslösa saker som om det gällde livet. Jag tror att ett av mina mål resten av 2008 måste bli att sluta engagera mig så förbannat, det är inte hälsosamt. Inte för mig i alla fall.
En del av den feed-back jag fick från de andra sista dagen värmde och gjorde mig uppriktigt överraskad och glad. Det kändes bra att höra att jag är en bra lyssnare och att jag är duktig på att lyfta fram andra. Jag trodde mest att folk tyckte att jag pratade för mycket (vilket jag förmodligen oxå gör men det var skönt att få veta att folk även ser andra saker hos mig som kan vara bra). Det höjde min sargade självkänsla och terminen slutade på ett formidabelt sätt.
Ack ja, om 12 veckor börjar termin 6 och jag ser faktiskt fram emot det. Fast det ska bli lite skönt med sommarlov först förstås =).

Den blomstertid nu kommer...

Okej, utplaceringarna är över för den här terminen. Tentan är skriven, min första MEQ-tenta. Suveränt format men fy vad man känner sig dum när man missat uppenbara saker som man ju kan!!!
Jag gav gubben med bröstsmärta m.m. diagnosen hjärtsvikt (det var de där förbannade krepitationerna basalt bilateralt som sög åt sig min uppmärksamhet). Om jag hade tagit det lite lugnt hade jag kunnat räkna ut med tårna att Lena Kilander var i farten...
Nåja, omtenta i augusti är jag van vid (är av någon anledning sjukt bra på att missa med en procent eller två såhär på vårkanten) och tråkigare ämnen att läsa finns det massor av så jag klagar inte. Jag är inte bitter, nej nej.
Nu är det medarbetarskap och ledarskap i fyra dagar - hej och hå rollspel och gruppövningar. Sen är det lite rikskvinnocentrum och examinationsseminarium i etik och sekretess på fredag. Därefter väntar hela två veckor ledigt innan jag gör labbet osäkert igen. De är förresten varslade på jobbet på torsdag, undrar hur det kommer att gå?

Normalt TSH

Så var det utrett i alla fall, sköldkörteln sitter där den ska och gör vad den ska. Så var det med det. Suck! Lågt Hb och hög sänka men what else is new? Blodcentralen sa nej tack förra året och sa åt mig att vänta i tre år (!) innan jag gav mig på att försöka bli blodgivare igen.

En annan sak som jag retar mig på idag är skrivaren på medicinska biblioteket - hur seg får en skrivare vara innan man har tillåtelse att plocka upp den och kasta den från ett fönster???

Praktiskt prov i akutsjukvård har vi haft idag. Det gick bra tror jag. Jag åkte på ett (fejkat förstås) traumafall där patienten fått ett träd över buk och bäcken (massiva inre blödningar). Tack vare en examinator som älskar att utsätta sina studenter för lite extra stress stog jag på C och svettades, hade hjärtklappning och sa öhhh femtielva gånger innan jag fick ordning på huvudet. Efter att ha slängt ur mig allt jag kunde komma på såg han hyfsat nöjd ut men tyckte väl kanske inte att blodglukos var något som skulle prioriteras i det här fallet... =D.

Nu ska jag kämpa hemåt i motvinden (det är sjukt vad mycket det kan blåsa i den här förbannade stan ibland) på min käraste cykel med det punkasäkra däcket.

De bidde inget me de inte

Hämtat min cykel från verkstaden. Nytt däck där bak, punka-säkert ska det tydligen vara. We´ll see about that...
Maj, maj - hatar maj. Alla är sprudlande glada och ser fram emot sommaren och jag tycker bara att allt är skit, hur kul är jag?
Inte tror jag egentligen att det är nåt tjorv med min tyroidea heller (men jag hoppas innerligen - hur sjukt är inte det?), men har i alla fall gett iväg lite av mitt blod för testning nu.

Kollade igenom våra målbeskrivningar inför tentan...

INTEGRERINGSPERIOD I; KURSVECKA 1-4, TERMIN 5.
Kursen skall ge grundläggande teoretiska och praktiska kunskaper om hemostas, åderförkalkning, toxikologi, luftvägarnas allergiska sjukdomar, yrkesmedicinska lungsjukdomar samt åldrandets biologi inklusive neurodegenerativa sjukdomar. Kursen ger i klinisk-preklinisk integererad form en bas för vidare kliniska studier av ovan nämnda områden.
Efter kursen skall studenten kunna:
- beskriva grundläggande primär och sekundär hemostas vad avser deras övergripande reglering vid normal funktion och vid rubbad homeostas, samt översiktligt beskriva farmakologisk behandling som omfattar dessa system.
- handlägga och behandla viktiga rubbningar i primär och sekundär hemostas.
- beskriva principer för och felkällor vid olika klinisk-kemiska analyser.
- beskriva åderförkalkningens uppkomstmekanismer, epidemiologi, diagnostik, patofysiologi, prevention samt behandlingsprinciper för dess olika manifestationer
- beskriva grundläggande principer för toxikologi med medicinska tillämpningar
- beskriva allergiska sjukdomar i luftvägarna med avseende på uppkomstmekanismer, epidemiologi, diagnostik, patofysiologi, prevention samt behandlingsprinciper för dess olika manifestationer.
- beskriva arbetsrelaterade och miljöbetingade sjukdomar i luftvägarna med avseende på uppkomstmekanismer, epidemiologi, diagnostik, patofysiologi, prevention samt behandlingsprinciper för dess olika manifestationer.
- beskriva hur en yrkesmedicinsk anamnes tas upp och hur den kan användas.
- beskriva grundläggande cellbiologiska mekanismer bakom åldrande
- beskriva det normala åldrandet med avseende på konsekvenser för individ och samhälle samt vara förtrogen med effektiv anamnestagning på äldre patienter
- beskriva de neurodegenerativa demenssjukdomarnas uppkomstmekanismer, epidemiologi, patofysiologi, vanliga manifestationer och principer för läkemedelsbehandling. Vara förtrogen med bemötandet av glömska patienter.

Målbeskrivning Hjärt-Kärlblock I, t5
Blocket skall ge en teoretisk bakgrund till patofysiologi, diagnostik och behandling av de vanligaste hjärt-kärlsjukdomarna som kommer till akutmottagningen. Denna undervisning ges dels som föreläsningar och dels i form av PBI-fall på måndagarna. Dessutom ingår avdelningstjänstgöring på avdelningar som handlägger denna typ av patienter tisdag till fredag varje vecka. Utöver detta ges en föreläsning om socialmedicinska aspekter på hjärt-kärlsjukdomar.
Efter kursen skall studenten kunna redogöra för patofysiologi, diagnostik och behandling av:
- Akuta coronara syndrom (endast omhändertagandet på akutmottagningen, fördjupad kunskap återkommer på t6)
- Akut hjärtsvikt (endast omhändertagandet på akutmottagningen, fördjupad kunskap återkommer på t6)
- Stroke (inklusive Waranbehandling vid förmaksflimmer)
- Hypertoni
- Djup ventrombos (DVT)
- Lungemboli (LE)
- Artäremboli (endast omhändertagandet på akutmottagningen, fördjupad kunskap återkommer på t6)
- Aortadissektion (endast omhändertagandet på akutmottagningen, fördjupad kunskap återkommer på t6)
Dessutom skall studenterna kunna redogöra för riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och hur man utför en samlad riskfaktorbedömning, samt socialmedicinska aspekter på hjärt-kärlsjukdom.

Målbeskrivning lungsjukdomar i blocket lungsjukdomar och geriatrik under t5
Kursen skall ge en teoretisk bakgrund till patofysiologi, diagnostik och behandling av de vanligaste lungsjukdomarna. Denna undervisning ges dels som föreläsningar och dels i form av PBI-fall. Dessutom ingår avdelningstjänstgöring på avdelningar som handlägger denna typ av patienter tisdag till fredag varje vecka. Undervisning om allergisjukdomar och astma sker under integreringsperioden i början av terminen.
Efter kursen skall studenten:
- Självständigt kunna utföra en fysiologisk lungundersökning
- Självständigt kunna tolka dynamisk spirometri, artärgas och pulsoximetri.
- Kunna redogöra för tolkning av lungröntgen och sömnapnéregistreringar
- Kunna genomföra basal rökavvänjningsbehandling och kunna redogöra för avancerad rökavvänjning
- Kunna redogöra för användning av fysisk träning vid lungsjukdomar
Kunna redogöra för patofysiologi, diagnostik och behandling av:
- Kroniskt obstruktiv lungsjukdom
- Astma
- Allergisjukdomar som allergisk rhinit och rhinokonjunktivit
- Lungtumörer
- Interstitiella lungsjukdomar som sarkoidos, idiopatisk fibrotiserande alveolit, allergisk alveolit och yrkesrelaterade lungsjukdomar
- Sömnapné och hypoventilation
- Kronisk andningssvikt
- Tuberkulos
- Pleurasjukdomar som pneumothorax och pleurit
- Kunna redogöra för riskfaktorer för lung- och allergisjukdomar och hur och hur man utför en samlad riskfaktorbedömning, samt kunna diskutera socialmedicinska aspekter på lung- och allergisjukdomar.

Målbeskrivning geriatrik i blocket lungsjukdomar och geriatrik, läkarprogrammet, termin 5.
Kursen ska ge en teoretisk bakgrund till vanliga folksjukdomar hos äldre med tonvikt på demenssjukdomar och geriatriska problem. Denna del av undervisningen ges i form av föreläsningar och PBL-fall. Det patientnära lärandet sker i samband med tjänstgöring på geriatrikavdelning fyra dagar i veckan. Vidare ges en föreläsning om diagnossättning (socialmedicin). Undervisning om normalt åldrande sker under integreringsperioden i början av terminen.

Efter kursen ska studenten:
- Kunna ta en effektiv anamnes ur ett helhetsperspektiv på äldre patienter
- Kunna redogöra för orsaker, konsekvenser och prevention av fall hos äldre
- Kunna förstå och redogöra för symtom, bakomliggande faktorer och handläggning
av akut konfusion
- Kunna förstå och redogöra för kognitiva symtom och påverkan på dagliga funktioner vid olika stadier av Alzheimers sjukdom. Känna till vilka faktorer som påverkar livskvaliteten för såväl patient som närstående, och farmakologisk och icke-farmakologisk intervention.
- Kunna redogöra för basal utredning vid misstänkt demenssjukdom och kunna värdera anamnesuppgifter och resultat på enkel kognitiv testning
-Kunna redogöra för särdragen vid frontotemporal demens, Lewy body demens, Parkinsons sjukdom med demens och vaskulär demens.
- Kunna redogöra för principer för läkemedelsbehandling av äldre multisjuka patienter och känna till vanliga läkemedel som kan orsaka förvirring.
- Kunna redogöra för vanliga resttillstånd efter stroke och känna till principerna för rehabilitering
- Känna till innebörden av begreppet palliativ vård
- Känna till innebörden av begreppet vårdplanering
- Ha haft anledning att reflektera över sina egna attityder till åldrandet och åldrade patienter

Målbeskrivning i akutsjukvård I, termin 5 som del av kursen Klinisk Medicin I.
Kursen i akutsjukvård finns på 2 terminer under läkarprogrammet, akutsjukvård I på termin 5 och akutsjukvård II på termin 11. Denna målbeskrivning gäller för termin 5.
Efter kursen akutsjukvård I ska studenten
-i detalj kunna utföra en strukturerad primärbedömning och inleda resuscitering enligt ABCDE metoden.
-kunna värdera och förstå s.k. söksymptom och vidare kunna initiera utredning av orsaken och vidta de åtgärder som är nödvändiga utifrån patientens tillstånd. Högst prioritet har att identifiera och behandla livshotande tillstånd.
-kunna redogöra för patofysiologi, bakomliggande mekanismer och initial behandling utifrån följande söksymptom:
- Andningsbesvär
- Bröstsmärta
- Chock
- Tillfällig medvetandeförlust
- Medvetslöshet
- Huvudvärk
- Buksmärta
- Blödningar
- Olycksfall
-kunna redogöra för initial utredning och behandling av patientens tillstånd utifrån en sannolikhetsbedömning av möjliga orsaker till söksymptomen ovan.
-kunna redogöra för de allmänna principerna för den initiala handläggningen av intoxikationer
-kunna redogöra för den initiala handläggningen inklusive fortsatt övervakning samt patofysiologin och diagnostiken av de vanligaste intoxikationerna
-förstå principerna av arbete i team
-utveckla sin förmåga att kommunicera med patienter, anhöriga, andra studenter och all sjukvårdspersonal

Jag vet inte riktigt men det känns ju som att man kan bli trött för mindre, eller?
Jag är medveten om att de som läst gamla programmet hade en fet internmedicintenta som sträckte sig över två terminer som förmodligen var sjukt mycket jobbigare men det hjälper liksom inte, jag kan inte låta bli att tycka lite synd om mig själv...

Isch, tycker inte om mig själv just nu - tradig och tråkig, tradig och tråkig.

Jag må vara gammal men jag har STIL

Detta är underverket som ska bo hos mig nästa vecka. Han är en Faraohund som avskyr att gå ut i dåligt väder, älskar att bli kliad på rumpan och som lyfter upp alla sina saker (gossedjur, filt, fårskinn och kudde som matte alltid skickar med) i min soffa för han vägrar att ligga på golvet =D. När jag vill breda ut mig i soffan går han och lägger sig i min säng - på min kudde - och fiser som hämnd. Hur kan man annat än älska honom?!

Men det var då själva f--n!

Cykelpunka - IGEN! Det är typ sjuttielfte gången och jag blir vansinnig! Börjar tro att det ligger en förbannelse över bakdäcket, att det är ett ytterligare sätt för käre herr Gud att reta gallfeber på mig som okristen. Kanske är dags att byta ut däcken mot några som är tjockare (läs tåligare). Inte så snyggt på min fina pärlvita damcykel men då kanske jag slipper lämna in den varannan månad.

I veckan ska jag vara hundvakt, yippie! Han är visserligen lite utav en divig fjant men också alldeles alldeles underbar. Mysigt ska vi ha och bortskämd ska han bli, jajamensan.

Valborg på akuten

Körde ett dubbelpass på akuten på Valborg (för jag är ju inte ambitiös, nej då). Tänkte att om jag någonsin ska bli kvitt min kräkfobi (fixar inte att se människor kräkas utan att nästan kräkas själv) så är det genom att spendera Valborg på akuten i Uppsala.
Jag kan meddela att jag klarade av att se minst två personer kräkas utan att börja hulka själv.
Det var annars inte som jag trodde. Hade ställt in mig på lite mer action, men jag glömmer bort att detta är Uppsala, inte New York (eller annan valfri våldsam spännande storstad). Det bör även tilläggas att vi går med medicinjouren, inte kirurgjouren (som får allt som är blodigt). Men tråkigt var det absolut inte!
Stundtals låg alkoholdimmorna så täta att man knappt såg handen framför sig och det luktade inte mumma överallt.

Jag lyckades med en artärgas på ett närmast perfekt vis (det var min tredje gång, någonsin) och den äldre herren som jag stack gav mycket beröm. Det sög jag åt mig som en svamp, han hade mycket erfarenhet.

Hade en mycket intressant diskussion med en överläkare på AVA häromdagen om hur man på bästa sätt skall lyckas begå självmord. Det hela involverade bl a injektion med kalium och inmundigande av propavan. Vi var i alla fall rörande överens om att paracetamol inte har någonstans i närheten av självmordsförsök att göra. Man kan aldrig ana vad för spännande saker man får tid att avhandla under rådande sjuksköterskestrejk då antalet patienter decimerats. Att handledaren helt plötsligt har mycket mer tid att ägna till sina kunskapstörstiga kandidater skadar ju inte heller (förutsatt att vederbörande gillar att undervisa förstås).

Om tre veckor är det tenta och jag undrar när paniken ska slå till så att jag kan börja plugga.

Audiatur et altera pars

Min plan att spendera gårdagskvällen placerad horisontellt i soffan höll inte speciellt länge. K ringde och lyckades övertala mig att följa med henne och H ut på galej. Jag var visserligen redigt trött efter dagens MRSA-prövning men det är så gulligt av dem att ringa och fråga. Det hela var mycket trevligt tills ämnet med stort Ä kom upp. Jag vet inte vad det är och är för övrigt sjukt fascinerad av hur bara nämnandet av ngt kan göra mig helt iskall i hela kroppen. Det var liksom inte läge, har precis hittat någon form av förhållningssätt till det hela som gör att jag tar mig igenom dagarna ganska så fri från tankar som inte är särskilt hälsosamma. Jag flippade helt och formligen sprang därifrån och hoppade in i en taxi och for hem. Det är sant att jag sällan blivit så illa behandlad av någon men är det tänkt att jag resten av livet ska måsta uppleva hela skiten igen så fort någon nämner någonting om det???

Jag fick även bekräftat vad jag trott sedan jag såg inlägget "Nöjd men besviken" i gästboken på preklins hemsida, nämligen att folk går runt och tror att det är jag som skrivit det (vilket det inte är). Det är inte ett särskilt trevligt inlägg, hela T4:as insats mer eller mindre totalsågas. Nog för att jag är böjd att delvis hålla med på en del punkter (liksom alla andra i min kurs som jag pratat med) men jag ser inte poängen i att såga T4 såhär i efterhand då de ändå inte kan göra ngt åt det. De har gjort det på sitt sätt, och har förmodligen lagt ner mycket arbete. Det jag tycker är skit är att folk som går runt och pratar inte kan komma direkt till mig och fråga om det är jag som har skrivit det. Istället spekuleras det hej vilt. Inga bevis för att det är hon hade någon sagt. Kom och fråga istället för att stå där och svamla. Snacka om att lägga energi på skitsaker, vad spelar det för roll egentligen? Det är ju inte direkt så att jorden går under för att någon tyckte att preklin var skit.

Uttråkad? Vem? Jag?

You Are Italian Food

Comforting yet overwhelming. People love you, but sometimes you're just too much.

What Kind of Food Are You?

Borde plugga, borde plugga, borde plugga!!!

To die for

Lyckades bjuda in mig själv (utan att det var meningen) till ett litet födelsedagsfirande hos en av de nya tillskotten i kursen. Jag vet inte riktig vad jag hade förväntat mig, om jag nu ens hade förväntat mig nåt, men det var sjukt trevligt. En av presenterna som H fick var en riktigt traditionell tantsnusk-pocket (Harlequin såklart) som utspelar sig i sjukhusmiljö. Nu var det inte jag som gav den men jag tycker att sånt är skitroligt och människor som ger bort sånt brukar vara helt i min smak. Efter att vi proppat i oss av två olika tårtor som båda var dödligt goda (fast kladdkakan med After Eight var en riktig sån to die for - det var nog det godaste jag ätit tror jag) åkte boken fram och det blev lite opretto högläsning. Att författaren lyckades få med "pyjamasjacka" tre gånger i en romantisk scen gjorde att vi vred oss av skratt. Det hela var hysteriskt roligt och det är så kul när man utan att man planerat det får en trevlig kväll. Det talades om fortsatt högläsning vid tillfälle, då med lite vin, och det kan ju inte bli annat än succé.

Har idag kört drygt 60 st MRSA-prover vilket kanske inte låter som så mycket men för att vara här Uppsala är det det, vi har ju varit ganska förskonade till skillnad från exempelvis Stockholm. Jag saknar verkligen att labba och jag längtar till sommaren och mina sju veckor på lab. Varför kan inte biomedicinska analytiker ha fantastiska karriärmöjligheter och tjäna massor med pengar?! Det vete tusan om jag hade börjat plugga om det var så (Hm, innebär det att jag vill bli läkare för att tjäna mer pengar och göra karriär? Tål att funderas på). Det återstår att se hur strejken utvecklar sig men det brukar när allt kommer omkring inte bli så mycket mer i plånboken. Egentligen borde jag inte bry mig så mycket, jag ska ju ändå bli sån där doktor, men det är svårt att inte göra det eftersom jag vet hur hårt de jobbar för sina surt förvärvade slantar.

Har lyckats kopiera, klippa och klistra ihop 27 sidor om hypotermi till fallet på måndag, har inte skrivit en rad själv. Känner mig sjukt nöjd. Internet är det bästa som finns, hur skulle jag klara mig utan det?!

Ikväll blir det försvarets hudsalva på mina torra läppar, korvgryta och horisontalläge i soffan - underbart!

Happy birthday...

Så var man ett år äldre då, igen. Jag har haft en bra dag och borde vara tacksam för att man kommit ihåg mig och gratulerat mig. Det är jag! Det är bara det att de två personer som jag saknar allra mest just nu inte gett ifrån sig ett pip. Och jag fattar fortfarande inte vad det var som hände, vad har jag gjort?
Jag vet att ältande inte är hälsosamt och att det vid det här laget inte är värt det egentligen men jag önskar så att saker var annorlunda. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för det är tomt utan dem i mitt liv.
Jag hatar när det inte finns något att göra. Jag hatar också att jag i det ena fallet går och längtar efter någon som gjorde att jag mådde skit. Varför kan jag inte bara släppa och gå vidare?!

Annars ligger jag i hårdträning på kliniskt träningscentrum inför placeringen på akuten som börjar nästa vecka. Det är roligt men omtumlande att kastas in i olika scenarier där du ska agera doktor och pränta in ABCDE-tänket. Som tur är finns dockan Simon som kan andas, prata, har en puls, hjärttoner etc. Man kan i princip få honom att göra allt utom att ändra färg och dö. Det är det där sista som känns särskilt betryggande, även om vi inte på långa vägar har kommit så långt att vi får behandla så svårt sjuka patienter. Det känns i alla fall väldigt skönt att få öva ordentligt innan det blir på riktigt så att säga.

Fluglarvsbehandling

Min placering på geriatriken (geriatrik från grekiskans geros = att bli gammal) är nu över och jag kan inte säga att den var direkt händelserik. Jag slogs direkt av hur sanslöst ineffektivt avdelningsarbetet bedrevs. Man börjar inte ronda förrän vid 9.30 på morgonen eftersom sjuksköterskorna vill fika först! Och tro inte att det då går undan heller. Underläkaren gör sitt bästa för att driva på medan överläkaren sitter och läser på om patienterna medan ronden pågår - man kan ju tycka att det skulle ha hunnits med INNAN ronden börjar...
Nåväl, jag är ju bara kandis och ska ju inte komma och tala om hur de ska sköta sitt jobb. Döm om min förvåning när vi överhuvudtaget INTE alls går runt till patienterna efter att sittronden är över. Nej nej, det gör man max en gång per vecka, om ens det. Under mina två veckor var vi inte runt en enda gång. Man går in till en patient om sköterskorna har lagt märke till något speciellt eller om patienten själv bett om ett "läkarsamtal". Det är nästan så att man tror att läkarna på avdelningen lider av någon form av patientskräck.
Man kan ju tycka att överläkaren i undervisningssyfte, både för mig som kandis och för underläkaren som var ganska ny, skulle anstränga sig lite och i alla fall gå till nån patient och göra någon form av ministatus eller nåt. Men icke. Den stackars underläkaren gjorde sitt bästa för att min placering skulle bli meningsfull och det är jag tacksam för.
Som tur var kom det några nya patienter som jag fick skriva in och då fick undersöka bäst jag ville. Men någon kontroll av mitt statustagande gjordes aldrig och som helt orutinerad är man ju rätt osäker på om det man sett/hört/känt verkligen finns där och så lär det ju finnas en del som man missat...
Sedan har man något som kallas för rehabkonferens en gång i veckan. Där samlas läkare, sköterka, undersköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut och pratar om utvalda patienter om hur den medicinska behandlingen/rehabiliteringen fortgår och hur man ska gå vidare. Hela idén med att samla alla yrkesgrupper är toppen men man kan ju tycka att en ytterligare veckas sjukhusvistelse kanske inte är befogad för en patient som är färdigbehandlad medicinskt men ännu inte riktigt klarar att gå 50 trappsteg. Helt plötsligt byttes bilden av att man skriver ut patienter lite för tidigt (som jag ibland upplevde på medicinavdelningen) till att tycka att nu får man väl ändå skriva ut Bertil, det lilla som han ännu inte klarar kan faktiskt kommunen hjälpa till med.
En riktigt spännande grej hände dock. Det rörde en patient (diabetiker) med ett riktigt fult bensår där det började bli muskelnekros (vävnaden började med andra ord dö). För att undvika att såret skulle leda till amputation föreslog konsulten från plasikkirurgikliniken att man skulle påbörja behandling med fluglarver.
Följande info följde med larverna:
Uppfödningen av fluglarverna sker under mikrobiologisk kontroll. Den flugart (Lucilia Sericata), som används till sårbehandling är en vanligt förekommande fluga i Norden, Europa och i USA. Anledningen till att just denna art användes är att den är lätt att föda upp under rena/sterila förhållanden, att den lägger rikligt med ägg som i sin tur är lätta att rengöra och att den livnär sig enbart på död vävnad och lämnar frisk vävnad i fred.
Fluglarvsbehandling av sår är mycket enkel, men kräver speciella omläggningsrutiner för att skydda sårkanter och omgivande hud från proteolytiska enzym samt ökad sårsekretion. Omläggningen måste även möjliggöra syresättning av larverna liksom lagom fukttillförsel, detta för att förhindra att larverna kvävs, drunknar eller torkar ut.
Efter mycket pill och trix var minilarverna (ett par mm stora) på plats och jag hade varit med om min första omläggning av ett sår med fluglarver. Patienten var mycket tapper men tyckte att det hela var lite obehagligt.

Boktest =D

Preklin

Festernas fest gick av stapeln igår. Preklin-festen närmare bestämt. En instutition för läkarstudenter i Uppsala, något av en initieringsrit. Kruxet är att Preklin numera ligger på en klinisk termin - nya läkarprogrammet har f--at upp hela grejen. Vad är då detta Preklin? Jo, det ska jag berätta. På det gamla programmet var termin 5 den sista teoretiska terminen. En termin med en, vad jag har hört, inte nådig patologikurs bl a. För att då fira att studenterna på termin 5 snart var klara med sin teoretiska del av utbildningen, den prekliniska delen, har traditionen bjudit att termin 4 - T5:ornas "fadderbarn" anordnar en fantastisk tillställning kallad Preklin. Och vi pratar inte bara en fest, en kväll utan hela terminen fram till själva festen fjäskas det och spexas det för T5:orna. Nu tillhör jag första kullen på nya läkarprogrammet vilket har inneburit en del logistiska problem för T4 eftersom vi går ut på klinik redan termin 5. Detta innebär att vi befinner oss i Uppsala en dag i veckan för föreläsningar och basgrupps-/fallarbete. För att vi inte ska behöva vara femtielva studenter på samma avdelningar är klassen uppdelad i tre delar - en del läser hjärta/kärl I, en del lungor/geriatrik och den tredje akutmedicin. Varje block är på fyra veckor och sen byter man, sammanlagt handlar det alltså om 12 veckor. Resten av veckan är vi utspridda på sjukhus ute i regionen (förutom Akademiska i Uppsala då förstås), folk är på så trevliga ställen som Lindesberg, Västerås och Avesta m fl. Men som sanna traditionsbundna uppsalastudenter har vi hållit hårt på att denna trevliga tradition skall fortleva! Som stolt deltagare i anordnandet av det största Preklinet någonsin förra terminen (då jag naturligvis gick T4) har jag kunnat luta mig tillbaka och njuta av vad T4:orna bjudit på. Detta har då inkluderat utlottningar av prylar (t ex iPods, en cykel, fallskärmshopp mm), gott fika och roliga spex. Igår hade så den stora dagen kommit - Preklindagen! För T5 innebär detta inte bara middag och fest efter den utan även vistelse i det sk VIP-rummet, på nationen där festen hålls, under eftermiddagen. Till detta VIP-rum har vi kunnat skriva önskelistor där vi plitat ner saker som vi skulle tycka vara trevligt att ha där i VIP-rummet. Detta brukar innebära fri sprit, pizza, andra godsaker och någon form av underhållning. Nu är det så att Preklin är en maskerad där T4 bestämmer temat men där T5 skiter fullständigt i det och kör sin egen grej (vilket är ett måste när ett 70-tal dräkter av samma utförande skall ordnas och datumet för festen avslöjas en inte alltför lång tid innan det hela går av stapeln). Nåväl, efter mycket om och men (det är inte alltid så lätt att enas när man är runt 70 pers) beslöts att dräkter skulle inhandlas från det stora landet i väst via internet (vilket är en underbar uppfinning) eftersom vi var sjukt sent ute och man uppenbarligen inte har 74 dräkter i lager av något som helst utförande i det här landet. Sagt och gjort, 70+ stormtroopersdräkter och en Darth Vader-dräkt (Star Wars rules!) beställdes, skickades och fastnade i den svenska tullen...
Efter lite panikartad inbetalning av extra pengar fick vi dräkterna i tid. De var i one-size förstås och sjukt stora men det löstes med nål, tråd, häftapparater och säkerhetsnålar =). Någon fick den briljanta idén att vi skulle ta en marsch runt i "city" på väg till V-dala nation. Har sällan haft så roligt måste jag erkänna. Folk vek undan som röda havet för Moses där vi kom. Inte heller helt fel att se Darth Vader med ett antal stormtroopers kring sig på bolaget...
Folk fotade med sina mobiler som aldrig förr, vad ska de ha de bilderna till undrar jag. Fast å andra sidan är det inte var dag som Darth Vader leder ett 60-tal (alla tyckte inte att idén var så bra...) marscherande stormtroopers i Uppsala city på en fredageftermiddag. Det var i alla fall en perfekt början på festandet!
VIP-rummet var lite av en besvikelse för mig, jag hade önskat en mechanical bull (en sån där rolig makapär som skall imitera en rodeotjur) men någon sådan hade de inte lyckats fixa :(. Men men, lite godsaker, några goda drinkar och lite lustgas (som faktiskt är riktigt kul) rådde ganska snabbt bot på den. Till traditionen hör att vi T5:or i samlad trupp gör entré när alla andra gäster (ca 400 pers) satt sig och tar oss upp på scenen och utför något litet nummer. Det var inte helt enkelt att trycka upp drygt 70 pers på den lilla scenen, inte heller var det så lätt att utföra macarena-dansen i trängseln men det blev lite av en succé i alla fall. Jag inbillar mig att jag hade tyckt att det var sjukt roligt att se ett gäng stormtroopers i storform dansa macarena med Darth Vader som en klippa längst fram.
Middagen gick förhållandevis lugnt till (har tidigare varit ett elände vissa år, till den grad att det inte är så många nationer som är villiga att inhysa denna tillställning längre - det är väl typ två kvar...), endast lite studsande på stolar och minimal glasskastning och ölsprutande. Sanslöst roligt var det i alla fall.
Resten av kvällen var också sannerligen lyckad - bra musik, glada miner och mycket dans.
Idag är jag härligt hes, lite sliten men förövrigt en mycket nöjd T5:a!

Solidariska Sverige

Varför är vi så dåliga på organdonation i Sverige? Det är så många människor som är svårt sjuka som skulle kunna få ett bättre liv om de bara fick byta ut sina taskiga njurar,sin tjuriga lever eller sitt trötta hjärta. Jag upphör aldrig att förvånas av de låga siffrorna när det gäller organdonation. Vi som annars är så solidariska, vi som större delen av 1900-talet röstade på sossarnas "alla ska med!", vi som har Södertälje som tar emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada gör tillsammans. Hur kommer det sig att vi kan ta emot människor från världens alla hörn men inte vill hjälpa människor i nöd här hemma? Vi som är vana vid att vara bäst, ligga högt på alla listor när man jämför länder i världen gällande välfärd, solidaritet, föräldraledighet, rökfrihet etc. Varför låter vi länder som Spanien och Italien slå oss med hästlängder när det gäller en fråga som borde vara så självklar egentligen? Jag menar, senast nu i veckan kunde man ju läsa i tidningen att nio av tio svenskar är villiga att betala mer i skatt så att alla ska få möjlighet till samma kvalitet på sjukvård och skola. Är det så att vi är lite för "svenska" ibland, lite för hänsynstagande? Är det så att man inte har velat fråga anhöriga i deras svåra stund? Underlätta för dina anhöriga genom att anmäla dig till donationsregistret, då behöver de inte fatta svåra beslut i en krissituation. Du kan bestämma precis vilket eller vilka organ du vill donera, om de bara får användas till att ge till en annan människa eller om något får användas till forskning, t ex din bukspottskörtel. Det pågår mycket forskning när det gäller att transplantera insulinproducerande celler (som vi har i vår bukspottskörtel) till människor som lider av diabetes. Du kan välja att donera dina njurar och din lever men inte ditt hjärta om du känner att du skulle vilja ha kvar det. Gör precis som du vill, men tala om för någon i din närhet hur du skulle vilja göra eller anmäl dig till donationsregistret på nätet - det tar inte lång tid. Där kan du även tala om ifall du absolut inte vill donera. Bara du på något sätt meddelar vad du bestämt dig för. Då besparar du dina anhöriga det svåra att behöva fatta ett beslut när de kanske inte orkar tänka att det kan hjälpa någon, att du faktiskt egentligen skulle vilja ha det så. Vad ska vi egentligen ha vår kropp till när vi är döda? Min kropp är inte så vacker, kanske inte heller i toppform men för någon annan kan mina organ vara skillnaden mellan liv och död. Det skulle vara tragiskt om något hände mig, jag är ju fortfarande ung men ur det tragiska kan det ju istället komma glädje och livskraft.

Döden går ronden

Det känns jättekonstigt att prata med och undersöka en patient som man vet kanske bara har ett par månader kvar att leva. Under min andra vecka på lungavdelningen skulle jag göra en så kallad paradjournal. Det innebär att man tar en fullständigt anamnes - alltså varför de kommit till sjukhuset, om de har några andra pågående hälsoproblem (ex högt blodtryck eller diabetes), tidigare sjukdomar, alkohol- och tobaksvanor, sociala förhållanden osv. Sen gör man ett fullständigt status vilket innebär att man undersöker patienten från topp till tå inklusive nervfunktioner. Det känns sjukt larvigt att göra ett neurologiskt status på en patient som inte alls har några sådana symtom men sådana är spelreglerna om man vill bli godkänd på kursen =).
I alla fall, patienten jag skulle utsätta för min oerfarna behandling var en lungcancerpatient. Inte alls så gammal jämfört med många andra på avdelningen och mycket glad och trevlig. Fördelen med att vara kandidat är att man har all tid i världen att ägna åt patienterna och de uppgifter man ska försöka sig på att utföra. Det innebär att man ibland upptäcker att "oj, nu har jag suttit och småpratat med den här patienten i över en timme...". Det gör ju också att man kanske blir den enda som patienten känner att han/hon kan prata med under sin vistelse på sjukhuset. Hursomhelst, jag fick väldigt fin kontakt med min "paradjournalspatient" efter flera samtal och lite skratt åt min ibland klumpiga undersökning. När man sen sitter på ronden och får se patientens radiologiska bilder (röntgen, datortomografi), se provsvar och höra läkarnas diskussion om ifall man ska stråla primärtumören i lungan eller metastasen i hjärnan först blir allt så sjukt overkligt. Man undrar hur denna människa kan vara så fantastiskt positiv och glad, hur han/hon orkar med att låta mig, en fjuttig kandidat, stjäla så mycket av den lilla tid som finns kvar. Jag vill fråga hur det känns, hur är det att gå runt och veta att man troligtvis kommer att vara död inom 6 månader. Det känns så fruktansvärt vemodigt men samtidigt omges man av en styrka som jag inte stött på någon annanstans. Jag känner en otrolig tacksamhet mot den här patienten för lärdomar som jag kommer att bära med mig länge länge.

Nu till något helt annat. Jag har funderat på en grej, nämligen sjukhuskläder. Jag kan inte för mitt liv förstå hur den kvinna skall vara byggd för att dessa sjukhusbyxor ska passa! Baserat på mina erfarenheter hittills ska hon vara ungefär 150 cm lång och ha en midja som en geting och höfter som en flodhäst. Jag har inte hittat ett enda par som ens passar halvdant för de är antingen för korta eller så kan jag inte knäppa översta knappen. Sen är det som ett segel runt höfterna vilket inte ser klokt ut! Efter ett flertal experiment med storlekar har jag nu funnit att herrbyxor 170-180 cm, 70-80 kg är vad som passar mig (165 cm lång normalbyggd tjej). Undrar just vilken storlek de herrar har som är 170-180 cm långa och väger 70-80 kg...

Fattig

Nu har jag förlorat tre dagars betalt pga en sketen förkylning. Och feber. Jag är i vanliga fall inte en febermänniska ens. Bara för att vi fick lite påsklov så att jag skulle kunna jobba och dryga ut min extremt tunna kassa. Det är så sjukt jä--a typiskt! Man blir så trött, Gud HAR humor, bah.
På måndag börjar vecka två på lung/geriatrik-blocket. Det är deppigt på lungavdelningen - alla har typ KOL eller lungcancer. Förra veckan gick vi runt med handledaren till olika patienter som hade lite olika lungljud. Börjar kunna skilja på rassel och ronki men om de är hypersonora eller inte har jag ingen aning om, jag är bara lycklig att jag hör nåt överhuvutaget. Sen är det gnidningsljud, som det sägs ska låta som när man går i kramsnö... En av patienterna hade väldigt tydliga (enligt handledaren) bilaterala basala ronki. "Va?"-tänkte jag. "Jag hörde bara på ena sidan!"- och slängde en sur blick på mitt Kamed-stetoskop. "Faan, jag skulle ha köpt ett Littman istället! De andra verkade ju ha hört på båda sidor och de har ju Littman." När jag sen träffade på en av ST-läkarna som hade ett likadant stetoskop som mig kring halsen lugnade jag ner mig lite. Jag kan nog avvakta ett tag med att skaffa ett Littman. Vilket är bra med tanke på min ekonomi :)
Imorgon ska jag i alla fall gå och jobba, feber eller inte. Jag är sanslöst uttråkad och min hjärna behöver stimulans. Och det är faktiskt kul att köra lite PCR ibland.

Påsk

Så var det påsk. Jag avskyr påsken, det är långtråkigt och pyntet är sanslöst fult. Tänkte iofs att jag skulle krypa upp i soffan med lite godis och titta på Passion of the Christ på TV. Tji fick jag, ingen kanal visar den. Hur kan ingen kanal visa Passion of the Christ under påskhelgen? Handlar inte den om det vi "firar" under påsken??? Måste säga att det är ovanligt lite TV med påsktema denna helgen. Jag menar, har inte SVT hört att antalet kristna ökar igen?

Jaha ja

Så var det då dags, dags att börja hänga på sjukhuset. Fullständig panik, magknip och sömnsvårigheter blev min vardag dagarna innan. "Jag kan ju ingenting!"- tänkte jag och ångrade bittert att jag inte pluggade mer till den där farmakologitentan och hur kommer det sig att jag inte för allt i världen kan komma ihåg magsäckens blodförsörjning?!
Äsch sa några kursare, vi har ju proppen först så du behöver inte oroa dig än heller. Just ja, proppen ja. Vad i hela fridens namn är det kan man ju undra. Propedeutik heter det egentligen. Då ska vi hysteriskt lära oss att ta anamnes och status, lära oss journalsystemet och det viktigaste av allt - DIKTERINGEN.
Att diktera ja, det är riktigt doktorsgöra det! Men allvarligt, varför? Jag menar, nuförtiden när vi studenter är hyfsat duktiga på att använda datorer så går det ju förmodligen fortare för mig att skriva själv i journalen än att diktera det till en sekreterare. Och hur kul är det att sitta och höra sig själv säga -"Allmäntillstånd gott och opåverkat punkt. Inga inkompensationstecken punkt. Puls 67 komma saturation 98 procent på luft punkt."? Kan inte komma på när jag sist kände mig så löjlig.
Nåja, jag lärde mig det precis som alla andra men tänkte bittert att det där undviker jag så länge jag kan när jag kommer ut på de riktiga placeringarna på sjukhuset! (Har lyckats slippa i fyra veckor hittills, och tonårsrebellen i mig jublar!)
Fyra veckor ja, det har jag klarat av nu. Paniken är borta och jag har jättekul! De är inte så himla läskiga, de där patienterna. Och inte doktorerna heller för den delen. Jag har dragit en lättnadens suck för vad skulle jag ha gjort om jag hade avskytt det?