Tätt i näsan

Jag har en god vän som säger tätt i näsan istället för täppt i näsan, väldigt roligt tycker jag. Mindre roligt är att jag för tillfället är det. Den här hösten har varit skit när det gäller sjukdomar, jag har knappt varit frisk nåt känns det som och nu börjar jag tycka synd om mig själv. Det kan ha och göra med att jag har min placering på patologen den här veckan och tråkigare får man faktiskt leta efter. Hur kul är det att sitta brevid och titta på när läkaren skär ut små bitar ur större bitar kropp? Sen kan jag bara konstatera att mitt avog mot mikroskopering de tidiga terminerna inte var något tillfälligt. Och hur kan de (=kursledning och ansvariga för patologiveckan) tro att vi faktiskt vet vad vi ska se i mikroskopet och därmed lär oss rätt saker när vi bara får göra det på egen hand, utan någon som faktisk vet vad man ska se i närheten? Det är dock inte bara bortkastad tid för obduktionsgenomgångarna är bra, man lär sig massor även om det faktisk fortfarande är svårt att bortse från att det ligger en avliden där mitt i alltihop. Imorgon ska jag vara där 07.15 för att vara med om hela alltet, det ska bli intressant.

Det kom blötsnö i Uppsala idag och därmed är slasket här. Varför kan det inte bara snöa och ligga kvar istället, det skulle vara så mycket trevligare.

Min nya lägenhet är toppen för övrigt, det gör liksom inget att kallvattnet är på varmt och tvärtom allt som oftast och att toan spolar hel när jag trycket på halv och sånt. Det är nytt nytt nytt. Inga kryp. Inga fula tapeter. Och jag bor 4 trappor upp, inse vilken lyx det är efter 6 år på bottenvåningen. Med hiss :)
Jovars, det är inte dumt inte.