Solidariska Sverige

Varför är vi så dåliga på organdonation i Sverige? Det är så många människor som är svårt sjuka som skulle kunna få ett bättre liv om de bara fick byta ut sina taskiga njurar,sin tjuriga lever eller sitt trötta hjärta. Jag upphör aldrig att förvånas av de låga siffrorna när det gäller organdonation. Vi som annars är så solidariska, vi som större delen av 1900-talet röstade på sossarnas "alla ska med!", vi som har Södertälje som tar emot fler flyktingar från Irak än vad USA och Kanada gör tillsammans. Hur kommer det sig att vi kan ta emot människor från världens alla hörn men inte vill hjälpa människor i nöd här hemma? Vi som är vana vid att vara bäst, ligga högt på alla listor när man jämför länder i världen gällande välfärd, solidaritet, föräldraledighet, rökfrihet etc. Varför låter vi länder som Spanien och Italien slå oss med hästlängder när det gäller en fråga som borde vara så självklar egentligen? Jag menar, senast nu i veckan kunde man ju läsa i tidningen att nio av tio svenskar är villiga att betala mer i skatt så att alla ska få möjlighet till samma kvalitet på sjukvård och skola. Är det så att vi är lite för "svenska" ibland, lite för hänsynstagande? Är det så att man inte har velat fråga anhöriga i deras svåra stund? Underlätta för dina anhöriga genom att anmäla dig till donationsregistret, då behöver de inte fatta svåra beslut i en krissituation. Du kan bestämma precis vilket eller vilka organ du vill donera, om de bara får användas till att ge till en annan människa eller om något får användas till forskning, t ex din bukspottskörtel. Det pågår mycket forskning när det gäller att transplantera insulinproducerande celler (som vi har i vår bukspottskörtel) till människor som lider av diabetes. Du kan välja att donera dina njurar och din lever men inte ditt hjärta om du känner att du skulle vilja ha kvar det. Gör precis som du vill, men tala om för någon i din närhet hur du skulle vilja göra eller anmäl dig till donationsregistret på nätet - det tar inte lång tid. Där kan du även tala om ifall du absolut inte vill donera. Bara du på något sätt meddelar vad du bestämt dig för. Då besparar du dina anhöriga det svåra att behöva fatta ett beslut när de kanske inte orkar tänka att det kan hjälpa någon, att du faktiskt egentligen skulle vilja ha det så. Vad ska vi egentligen ha vår kropp till när vi är döda? Min kropp är inte så vacker, kanske inte heller i toppform men för någon annan kan mina organ vara skillnaden mellan liv och död. Det skulle vara tragiskt om något hände mig, jag är ju fortfarande ung men ur det tragiska kan det ju istället komma glädje och livskraft.