Audiatur et altera pars

Min plan att spendera gårdagskvällen placerad horisontellt i soffan höll inte speciellt länge. K ringde och lyckades övertala mig att följa med henne och H ut på galej. Jag var visserligen redigt trött efter dagens MRSA-prövning men det är så gulligt av dem att ringa och fråga. Det hela var mycket trevligt tills ämnet med stort Ä kom upp. Jag vet inte vad det är och är för övrigt sjukt fascinerad av hur bara nämnandet av ngt kan göra mig helt iskall i hela kroppen. Det var liksom inte läge, har precis hittat någon form av förhållningssätt till det hela som gör att jag tar mig igenom dagarna ganska så fri från tankar som inte är särskilt hälsosamma. Jag flippade helt och formligen sprang därifrån och hoppade in i en taxi och for hem. Det är sant att jag sällan blivit så illa behandlad av någon men är det tänkt att jag resten av livet ska måsta uppleva hela skiten igen så fort någon nämner någonting om det???

Jag fick även bekräftat vad jag trott sedan jag såg inlägget "Nöjd men besviken" i gästboken på preklins hemsida, nämligen att folk går runt och tror att det är jag som skrivit det (vilket det inte är). Det är inte ett särskilt trevligt inlägg, hela T4:as insats mer eller mindre totalsågas. Nog för att jag är böjd att delvis hålla med på en del punkter (liksom alla andra i min kurs som jag pratat med) men jag ser inte poängen i att såga T4 såhär i efterhand då de ändå inte kan göra ngt åt det. De har gjort det på sitt sätt, och har förmodligen lagt ner mycket arbete. Det jag tycker är skit är att folk som går runt och pratar inte kan komma direkt till mig och fråga om det är jag som har skrivit det. Istället spekuleras det hej vilt. Inga bevis för att det är hon hade någon sagt. Kom och fråga istället för att stå där och svamla. Snacka om att lägga energi på skitsaker, vad spelar det för roll egentligen? Det är ju inte direkt så att jorden går under för att någon tyckte att preklin var skit.